Det är typiskt att saker förändras när man verkligen antagit att det är på en nivå. Eller jag ska se ifall jag kan beskriva känslan;

När någonting är naturligt och självklart ouppnåeligt så börjar man leva i den verklighet man är förpassad till. Som att sukta efter Firebird, eller Jonathan Davis eller kakburken uppe i skyn, allt det man vet att man inte får lär man sig leva utan. När man inser att man är inom räckhåll för något av dessa ouppnåeligheter förändras alltihop och man förstår att man kunnat ta tag i det för länge sedan och verkligen fått allt som man förut känt att man behövt. Nu undrar man om det är värt att förändra ett levnadssätt, eller om man helt enkelt ska nöja sig och acceptera hur läget är. Jag vet inte.

Men läget är för "inget riktigt hem", för "extra upptagen" eller för "lite nedbruten". Situationen är ohållbar, som någon sa en gång. Det kanske är ett sant påstående, men ifall det man önskar att man hade är ohållbart, det man vill leva med - leva i - vad är då hållbart? Ingenting.

Jaha, men vafan. Jag är helt extra superdum i huvudet idag, och klockan sex ska någon bjuda mig på en kafka (kaffe + kaka) och jag... vete fan. Det här är helt crazy. Onödigt glad, men onödigt allt annat också. Väldigt överdrivet.

Något som är lite jobbigt och som har varit lite jobbigt på senaste är att Isabell bara har en nyckel till huset, vilket egentligen inte är ett problem men jag måste ha någonting att klaga på.

Sett på Nalles premiär idag, "Sandlådan", och jag tyckte om det fastän jag tappade intresset någonstans i mitten. Dessutom visste jag redan början, mellanspel och slut redan innan. Det roligaste var att alla Nalles kompisar dök upp, och att de var glada.

Annars har jag gått till skolan utan synbar anledning, jag har försovit mig förbi den enda lektionen jag hade och sen har jag suttit i två timmar och har egentligen mest sett på Helenah medan hon löst korsord.

Så en totalt värdelös post var det här. Inatt blir det SH2, det är bokat. På torsdag åker sambo till huvudstaden, och jag vet inte när hon kommer tillbaka. Det blir nog bra.

Puss.